Mästerskap & missbruk…

Hela min kropp håller på att explodera i någon slags vårförväntan.
Jag vet ju hur jäkla fina färger som snart kommer om bara trädens buskar & träd ville dra ner sin dragkedja på sina knoppar.
Jag vet ju gott det luktar i luften av den saliga blandningen från vårblommor till böndernas traktordiarré.
Jag vet ju hur gott de där ostmackorna & kaffet smakar utomhus i en solförsedd skogsglänta.
Jag vet ju vackert fåglarna stämmer upp i en fullsatt arena kör.

fågel
Jag vet, men det är attans vad våren är svårtstartad.
Som den albylvita skandinav jag är, så är jag så beroende av denna annalkande årstid som är fylld med D-vitamin & värme.
Jag är redo, bring it ON våren!!

Medans jag bland annat väntar på våren, så går vardagen sin gilla gång på land & i vatten.
Nästa vecka är det endast 2 veckor till SM i masters simning & om 5 veckor är det dax för masters EM.
Träningen känns bra & som vanligt är den kreativ, fokuserad, glädjefylld & ja vad annat kan man säga än; varierad.
Jag brukar komma på & skriva ner mina pass kvällen före eller på morgonen.
Jag gillar att känna av kroppen & pannbenet, detta kan sig uttryck i de mest konstiga MEN vansinnigt bra passen, eller vad sägs om;
”Hm”, hur många burpees kan man egentligen göra? Oj där kom siffran 200 i skallen upp & sen är det liksom omöjligt att backa ur.
Man blir exalterad, pulsen höjs & det växer ut ”go girl” horn i pannan.
200 burpess it was, men det var ganska crazy både in body and mind *fiiiii f-n*.
Man hade större besvär att sätta på sig mascara eller höja ett simpelt glas i dagarna två.

När jag ligger där ensam på morgonträningarna i simbassängen måste man ha ett väldigt schizofreniskt sinne. En röst som är coach, några röster som är ens träningskompisar & så har man den alldeles egna ”friska rösten” *host host*.
Man ligger där längd efter längd & måste än mer fokusera på teknik än de som har en coach på kanten & blir både rättad & peppad.
De få gånger jag har coach på poolkaklet, suger jag i mig feedback & stoppar omsorgsfullt in i kroppen & huvudet.
Jag har även för skoj skull börjat ta fäste på ”ensamseglarna/motionssimmarna” på banan bredvid.
De ligger cirkus 15 meter före mig på sin bana, jag skjuter ut från väggen, simmar ikapp & simmar förbi. Ja va fasen, lite kul får man väl ha!
Något som är ett ganska intressant är att banan som har skylten ”snabbanan” oftast är ockuperad av EN (1) bröstssimmande person i radio P1-fart & dessutom inte har en tillstymmelse vatten i håret.
Vi andra; modell dam/herre vs pensionärer, triathlet & svensk mästare pluralis gånger, får ligga & trängas på en bana. Lite kass självinsikt skulle jag vilja påstå.

Att ha fått möjligheten att kliva in på ett ”riktigt” gym det senaste året har även varit oerhört inspirerande.
Där finns redskap & vikter som jag tidigare fattats i mitt hem med hantlar från Överskottsbolaget, slangar från Stadium i mitt hem som jag döpte till ”Skrot- & Muskelfabriken @ Home”.
Som jag tidigare sa i ett inlägg på ett socialt media;
”Somliga odlar vårblommor, andra  odlar muskler”.

Jag gillar att känna mig stark & att få ha den härliga ynnesten att kunna forma min kropp trots uppnådd ”medelålder”.

power

 

Något som jag dock reflekterat över är omklädningsfenomenet.
Vi drar tillbaka tidmaskinen x antal år.

Det var ofta jag fick höra;
”Detta är damernas omklädningsrum, herrarnas ligger på andra sidan”.
Märk väl, jag hade stubbat hår, tanig/lång & inte en tillstymmelse till pubertet.
Man var blyg, osäker & det sved inombords,jag var ju en tjej!
Folk glodde & granskade min kropp, jo jag var ju faktiskt en tjej.
Detta pågick i stort sätt under alla mina aktiva sim ungdoms år.

Idag är det på ett annat sätt.

Jag är 176 cm lång, har ganska mycket tatueringar & jag har samlat på mig en del muskler de senaste fyra åren.
Eftersom min pubertet aldrig fick en chans p g a all hård träning (körde bänkpress när jag var 8 bast), så bestämde jag mig strax efter 40-års ålder att köpa mig ett par kvinnliga attribut.
Varför gjorde man inte detta tidigare i livet?
Jag älskar dem & de är skitsnygga!

I alla fall, vuxna kvinnor i de olika omklädningsrummen idag (företrädesvis simhallar), bokstavligen glor när jag byter om eller står i duschen.
De säger ingenting, de bara står där ibland med uppspärrade ögon & en gapande fiskmun.
Jag iakttar också folk i eller utanför omklädningsrum, tycker det är intressant hur olika man ser ut, man som kvinna.
Är jag på gott humör kan jag inte låta bli att skaka lite på mina armar, så att mina triceps spelar dem ett extra spratt men är jag trött, så har jag bara lust att gå fram till dem & säga;
”Har inte din mamma berättat för dig att det inte är fint att stirra på folk”?
Olika är BRA ladies, sluta att granska.

normal

 

Apropå omklädningsrum…

Det är sällan att jag ställer upp i löplopp, ni vet de där med anmälningsavgift & på tid.
Sprungit har man gjort sedan barnsben, men jag har nog aldrig haft en vidare bra löpteknik.
Något som jag & många andra har, äro dock tillgång till världen genom internet, vi snackar andra bloggar & vi snackar youtube.
Man hittar massor av bra tips & trix om ja faktiskt om det mesta här i livet, men just nu pratar vi ju om löpning.
Eftersom jag även är mamma till tre barn varannan vecka OCH kör grenen swimrun på somrarna får man allt vara lite kreativ i sin träning generellt.
Löpningen har iallafall återigen blivit ett naturligt inslag i mitt liv & det är en väldigt  bra träningform.
På orten där jag jobbar anordnades i tisdags ett lopp only for ladies.
I större städer kallas det bl a Vårruset, här skriver man som man talar…
löp

Det var ett 5 kilometers lopp & eftersom jag ändå tränar löpning kan man ju lika bra ställa upp i ett lopp & därmed även få ett bra träningspass tänkte jag.
Eftersom jag inte pallade att ringa upp en vän & hänga där efter jobbet fram till loppet, fick det bli uppladdning i baksätet på bilen som placerades vid stranden.
En tidning, choklad & en micronap med havsbrus blev en fin uppladdning & ja omklädningsrummet…tja det blev just baksätet.
Att kränga på sig ett par tighta kompressionstight sittandes/halv liggande är INTE en baggis kan jag förtälja.
Jag är ganska frusen av mig & det är ju inte direkt en varm medelhavsbris som omfamnar ens kropp klockan 19.00 en aprilkväll i Skåne.
Planen var en underställströja & en T-shirt ovanpå.
Jag har liksom inte prioriterar en fancy löparjacka, det finns gott om andra hål att stoppa dess riksdaler i.
Nä, det blev min prassel regn -& vindtätsjacka som är allt annat än figurnära, det visade sig bli ganska varmt & otympligt.
Som alla sådana här lopp, finns det de som går hela vägen, bär ryggsäck med fika (?) & ja bara njuter av en promenad liksom & så finns det de som springer.
Som vanligt ställer sig ”ryggsäckarna” längst fram tillsamman med ”löparna”.
Jag har ställt frågan tidigare & jag ställer den igen; WHY?!
Min ”Sickan-plan” var att gå ut i 5.15 tempo första två kilometerna för att palla ett någorlunda högt tempo.
Startskottet gick & man höll på att knäcka näsbenet av ryggarna som stod still framför eftersom de inte satte igång att springa, de satte igång att prata & promenera *baaahhhh*!!
Jag tacklade nog någon i american football style, men den bjöd jag på.
”Inte, rusa iväg, inte rusa iväg, inte rusa iväg, inte rusa….”
Benen lydde min tanke & jag kände mig stark!!
Hur banan såg ut hade jag ingen riktigt hum om eftersom ”alla” har ju sprungit detta lopp tidigare & ”alla” bor på denna ort…
Eftersom jag är en research nörd…

research

…försökte jag pressa såväl kolleger som google på information.
Kollegerna mindes olika & eftersom marknadsföringen av detta lopp är från 1900-talet d v s information om hur du betalar anmälningsavgiften, mål & start information, så var det bara att springa liksom.
Jag hade koll på täten under större delen av loppet & sprang i mål på tiden 24.01.
Placeringen bland 960 brudar/tjejer/damer/kärringar blev *trumvirvel*….;
Plats nummer 7!!
Jag är enormt nöjd med loppet & jag längtar till efter EM, då kan jag löpträna fullt ut, just nu är den eventuella skaderisken för stor.

För en tid sedan såg jag en dokumentärfilm på bio.
mona

En kärlekshyllning, en sorgesång och en människoskildring som både skakar om och berör.
”Jag föddes påtänd”.

Orden kommer från MonaLisa som kämpar med att lägga heroinet på hyllan. Dokumentärfilmaren Jessica Nettelbladt har följt den hårt prövade, men långt ifrån knäckta, MonaLisa under åtta år.
Resultatet är en lika ärlig som rå film om en kvinnas kamp mot sig själv och världen.

”För snart tio år sedan träffade jag filmens huvudkaraktär MonaLisa i Malmö.
Hon var då tung heroinist och kämpade varje dag för att överleva.
Jag blev nyfiken på vem hon var, och varför hennes liv såg ut som det gjorde?
Det blev starten till filmprojektet MonaLisa Story.
Genom år av filmande, forskande och tillitsbygge har jag fått tillträde till en värld som är svår att ta sig in i, där jag har följt MonaLisa under åtta år.

Min förhoppning är att filmen kan bidra till insikter och djupare förståelse för människor som är i liknande situation som MonaLisa.
Att den visar hur svårt det är att bryta destruktiva mönster, och hur mycket biologiska band och det sociala arvet kan betyda.
Det finns en vardag i varje värld, och det finns en människa bakom varje ”missbrukare”, med känslor, drömmar och anhöriga.
Genom MonaLisas modiga berättelse skildras inte bara en enskild människas livsöde utan också en rad aktuella samhällsproblem.
I dagens Sverige lever över en halv miljon människor med ett missbruk av alkohol eller droger och de senaste tio åren har narkotikadödligheten mer än fördubblats. Den här filmen kan bidra till att bryta tabu, stigma och öppna upp för samtal där man kan diskutera vad som kan göras för att förbättra hjälpen till dessa människor och deras anhöriga så att chanserna till ett friskare liv ökar.”– Jessica Nettelbladt

Jessica Nettelbladt (f.1972)har i över ett decennium belyst sociala och existensiella frågor i filmer, TV och radio. Bland annat har hon undersökt ämnen som utsatta barn, psykisk sjukdom, hemlöshet och prostitution.
Hennes förra dokumentära långfilm ”Jag är min egen Dolly Parton” hyllades av kritiker och visades på biografer, TV och filmfestivaler nationellt och internationellt. Med sin senaste film MonaLisa Story vill Jessica bidra till ökad förståelse för missbrukets anatomi och samtidigt väcka frågor kring det sociala arvet och samhällets ansvar.

Jag jobbar med Mona-Lisor & Mona-Larsor.

En av mina Mona-Lisor gick bort för en tid sedan.
Man blir väldigt eftertänksam, arg, ledsen & tom.
Man tänker;
Kunde jag gjort något mer eller annorlunda?
Man tvingas att återgå till vardagen omedelbart bums.
I mitt fall var det att storhandling & skälla ut en av mina barns lärare på vägen hem i bilen…

Jag överlever & kommer fortsätta att peppa, skratta med & skälla på mina klienter.
Det ska nämligen inte vara en tvekan om att livet är värt att levas, man kan ”lära gamla hundar att sitta”, man kan förändra & förändras OCH våren är på
väg.

Idag har Göran Claeson namnsdag.

göran

 

Han föddes den 4 mars 1945 & är en svensk före detta skridskoåkare.
Claeson, som tävlade för Södermalms IK, var Sveriges främste skridskoåkare under första delen av 1970-talet med säsongen 1973 som höjdpunkt med segrar i både världs- och europamästerskapen.
Göran Claeson deltog vid de olympiska vinterspelen 1968 på distansen 1 500 meter och kom på 20:e plats med tiden 2.08,6.
Vid spelen i Sapporo fyra år senare tog han bronsmedaljen på samma distans på tiden 2.05,89. På 5 000 meter kom Claeson på femte plats och på 10 000 meter blev han sexa.
Claesson satte världsrekord allround 1969 och fick Oscarstatyetten 1973.
Vid allround-EM 1969 i Inzell tog Claeson brons, en placering han upprepade vid allround-EM 1970 då mästerskapet avgjordes i Innsbruck.
Claeson blev europamästare allround både 1973 då tävlingarna avgjordes i Grenoble och 1974 på hemmais i Eskilstuna.
I allround-VM 1969 i Deventer blev Claeson silvermedaljör. Han upprepade placeringen vid VM i Göteborg 1971 och blev världsmästare 1973. 1974 tog Claeson bronsmedalj i allround-VM.
I SM-sammanhang erövrade Claeson 28 segrar (varav två i stafett) åren 1966–75.
Han tävlade för Stockholmsklubben Södermalms IK.

Grattis Göran!

Annonser
Det här inlägget postades i Allmänt. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s